Vad är en Nimby, del 2

Vad är en Nimby? Del 2 av 3

Fortsättningen på temat om skillnaderna mellan en Yimby och en Nimby

New York är ett mycket populärt resmål för svenskar.  Stadens puls, kulturella variation och imponerande arkitektur är det som lockar men trots det vill svensken inte se sin egen stad som en New York! Varför?

Är vi så unika?

Vid en av de mycket intressanta debatterna om stadsutveckling som hållits då och då i Gamla stan uttalade sig en politiker om utformningen av Hagastaden, som hon uttryckte det skulle vara alltför högt och alltför skuggigt och mörkt! Att det inte var bra för hälsan av att bo så mörkt och dessutom skulle det vara blåsigt värre. Jag reagerade på hennes inställning och svarade kort; ”Bara för att du själv inte vill bo där behöver det inte betyda att andra inte heller vill? Jag utgår ifrån att alla inte tycker likadant? Låt folk få tänka själva inför sina val av boende, ingen tvingar en att bo på en specifikt förutbestämd plats och man är trots allt ändå vuxen att avgöra ett sådant val själv! Är det så skuggigt så kan man väl gå till Hagaparken ett stenkast längre bort?”. Det skulle inte förvåna mig om Hagastaden blir det mest attraktiva stadsdelen i Stockholm när den är färdigbyggd så jag är inte ett dugg bekymrad över skrämselpropagandan som målats upp! Det är just det här med att ”andra ska hela tiden tänka vad som är bäst för individen” jag reagerar på. Inte undra på att amerikanerna målar upp Sverige som den exempellösa socialiststaten. Ett land där all nybyggnation från trädgårdsaltan till fasadmålning av fabriksfasaden eller skorstenen är reglerad in i minsta detalj och där varje avvikelse ses som ett brott mot Jantelagen och bestraffas lika hårt som skattesmitare på flykt! Bullernivå, parkeringsnorm, dagisplats och högsta nivå för hälsofarliga bieffekter av trafik- och industriavgaser ska enligt strikta direktiv avgöra var man får bygga och var folk ska bo. Som om man har tänkt att dessa stackars arma människor ska bo där resten av sina liv! Är det inte mer kostnadseffektivt att säga som det är? -Här har vi byggt så och med begränsade resurser medan där borta har vi byggt så och det finns möjlighet till men.....ja, så får man ta ställning till det själv liksom? Låt marknaden, förutsättningarna och livets gång sköta den biten och satsa resurserna på att bereda plats för de kommande generationerna!

Om man nu måste resonera som denna ovannämnda politiker, som tror sig ha en politiskt korrekt åsikt, skulle hela Manhattan, Hong Kong, Singapore ja en hel del städer ute i världen vara så mörka och skuggiga att invånarna skulle se ut som zombies eller ha blåst bort för länge sedan! Som om detta inte vore nog så anser hon också att en sådan stadstruktur är allt för ”ofin” och ”opassande” för oss Stockholmare eftersom vi är högre stående individer med stora krav på rekreation och ljusinsläpp...... Herregud, tror hon att vi verkligen är så unika?

Naturskyddsföreningen som tänker på skalbaggarnas trygghet framför människornas!

Bland åhörarna satt en representant från Naturskyddsföreningen. Han var rätt ung och en aning timid för att komma från en av de mäktigaste stadsmotståndarna som finns i riket men han kom ändå fram till podiet för att yttra sig om hur hans organisation ser på stadsutvecklingen i Stockholm. Självklart finns det sällsynta djurarter bland stadens parker och naturligtvis extremt unika sådana i de hotade grönområdena runt innerstaden.

Finns det några som får ens dåliga samvete stiga ur pannan så är det just dessa skogsmullar! Det föreföll för mig som att det egentligen var synd att vi byggt stad i ett sådant viktigt ekologiskt område och att det kanske var bättre, för djur och natur, att riva hela staden och återföra platsen till moder natur igen. Vi människor är ett styggt djur som sedan Australopitecus gick på två fötter våldsfört sig på naturen och snott jaktmarkerna för alla andra djuren, hur kunde vi? Vi måste tänka på alla dessa skalbaggar, mossor och fågelarter som hotas av vår framväxt och då Sveriges skogar är så få och är samtidigt de allra sista ekologiska oaserna i världen får denna allvarliga massdödsproblematik gå före vår rätt att fortplanta oss! Allvarligt talat, finns det utrymme för flexibilitet och förhandlingsvilja i ett sådant resonemang? Ska man vara med och diskutera stadsutvecklingsfrågor där lösningar måste fram kan man inte gräva ner huvudet i sanden. Vi är numera mer miljömedvetna än någonsin tidigare och det finns inga instanser som med berått mod eller dåligt samvete hugger sig in i en exploateringsiver utan att förstå dess konsekvenser! Naturskyddsföreningen är en rikstäckande ideell förening dit folk vänder sig till när deras överklaganden om kommande byggplaner ej hörsammades. Med en utgångspunkt som företräder livsvillkoren för att vissa typer av unika djurarter i samt i omedelbar närhet av tätorter skall prioriteras framför behoven av bostäder är inget annat än en snedvriden människosyn!

Deras förhållningssätt till de 140 000 bostäder som Alliansen presenterade i sitt bostadspolitiska förslag i vintras var att det skulle kunna byggas längre ut från staden, bygga i eller invid industriområdena och däcka över motorvägar men absolut inte ta några som helst grönområden för ändamålet. Inget ekonomiskt rimligt alternativ då man måste bygga infrastruktur mot de perifiera områdena utanför staden och arbetspendeln ökar än mer. Vem vill bo intill fabriker? Att däcka över motorvägar kostar oerhörda pengar och ger dyra bostäder. Varför man ser natur vid städers periferi som mer oviktiga än de innanför tätort var också obegripligt för mig.

Arbetspendling och mer infrastruktur

 

Detta med den ökande arbetspendlingen är det allra största urbana problemet och ett miljöhot som inte går att hejda om man fortsätter att bygga längre bort från stadens kärna. Hur mycket infrastruktur man än bygger tillkommer det hela tiden folk som kommer att ha längre till sina arbetsplatser och när kollektivtrafiken inte räcker till tar man bilen. Detta är en negativ spiralutveckling som påbörjades på 50-talet då bilen sågs som den framtida lösningen på allt. Konsekvenserna blir glada villaägare spridda över stora bostadsöar omgivna av föredetta orörd natur och som kräver kommunal service med nya vatten- och elledningar, skolor, dagisplatser med mera. Shoppinggallerior, outlets och enorma livsmedelsvaruhus som enbart nås med bil är en typisk amerikansk modell där de kunnat utnyttja sina enorma ytor och spritt villaförorterna i all oändlighet. Dock är detta inte någon hållbar stadsutveckling hos oss och därmed inget man borde eftersträva, tvärtom. Med förtätning menas inte bara höga hus. Det är en medveten inriktning för en blandning av olika typer av bostadslösningar där det nu finns glesa förortsenklaver strax utanför kärnstaden och på så sätt frambringar det en åldersspridning och lockar småföretagandet. Detta tillsammans med ett ökat kollektivtrafikintensifiering är den bästa samhällsekonomiska lösningen på urban utveckling!

Vi måste tillbaka till det lilla tänkandet för att kunna tänka stort och långsiktigt! 

Oscar Freyre 2014-05-06