Skönhetsrådet, behövs det?
Eller behöver det moderniseras?
Eller behöver det moderniseras?
Tre kronor-modellen på Gustaf Adolfs torg 1894. Det var i efterdyningarna från rivningarna av dessa byggnader som Skönhetsrådet bildades. Bild: Stadsmuseet
Skönhetsrådet, eller rådet till skydd för Stockholms skönhet, bildades vid sekelskiftet 1800/1900 efter de stora stadsstrukturella förändringar som rådde då. Efter ett förslag från journalisten Fredrik Ström att inrätta ett råd vars uppgift var att bejaka stadens kulturella och arkitektoniska värden gick dåvarande kommunfullmäktige med på att stifta rådet underställt stadens ledning. De första uppdragen från Stockholms kommunfullmäktige skedde år 1919, fast reglementet fastställdes först 1928. Fullmäktige väljer 12 av de 13 ledamöterna.
Två av dessa 12 utses av Kungliga akademien för de fria konsterna, en humanistisk sakkunnig av Kungliga vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien och två från Kungliga vetenskapsakademien och Naturskyddsföreningen. Två arkitekter utses av Statens fastighetsverk och Sveriges arkitekter. Samfundet St Erik utser en "Stockholmsexpert". Fyra är nominerade av de politiska partierna trots att ledamöterna ska vara partipolitiskt obundna!!?. Den trettonde ledamoten utses av rådet självt och ska efter tradition vara en person som är en framstående "Stockholmskännare". Rådet har ett kansli med tre anställda: Kanslichef/sekreterare och två handläggare. Huvudsakligen granskar rådet detaljplaner och bygglovsärenden som remitterats från stadsbyggnadskontoret. Rådet ombeds även att yttra sig om ärenden från markkontoret, trafikkontoret och stadsdelsförvaltningarna. Skönhetsrådet har också rätt att initiera och driva egna frågor samt självt avge yttranden. Tyvärr står det inte angående vilka områden och man får inte glömma att de bara är en remissinstans!
Trots det borde denna spännande sammansättning, av en noggrant utvald myndighetsinstans, ge stadsutvecklingen en rejäl knuff mot lyckade resultat men verkligheten är tyvärr långt därifrån! Rådets fokusering ligger oftast på enstaka detaljer såsom utseende, höjd och volym. Dessutom fastnar i deras blickfång argument om detaljplanen passar in i omgivningen eller ej. Avsaknaden av ett övergripande synsätt tillsammans med en obalanserad verklighetsanknytning till det aktuella området är slående. För att inte nämna arrogansen mot tidens praktiska arkitektoniska tendenser som gått rådets ledamöter förbi utan att de ens reflekterar över det. Brist på visioner trots rätten till egna initiativ är också bortkastad investering. Kort och gott en kompetens som praktiskt taget går till spillo när de nonchalerar både behovet av bostäder och de krav på förändringar de berörda invånarna har för sitt närområde! Inget gehör från Skönhetsrådet när de boende eller de som oftast vistas i aktuella områden ger sina synpunkter. Detta resulterar i Skönhetsrådets rykte: konservativa bakåtsträvare! Många minns väl fallet med Skärholmen som på 90-talet fick rådet emot sig när de boende ville måla om sina fastigheter i gladare färger? De tycks också förfoga över en sorts finkulturell jantelagsversion som resulterar i att de prompt stoppar alla förslag till högre bebyggelse än den rådande. Som om de besitter på rätten att avgöra huruvida Stockholm skall ha höga hus eller inte eftersom de anser, i deras dryga ögon, att vår stad är "finare" än världens övriga?
Två av dessa 12 utses av Kungliga akademien för de fria konsterna, en humanistisk sakkunnig av Kungliga vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien och två från Kungliga vetenskapsakademien och Naturskyddsföreningen. Två arkitekter utses av Statens fastighetsverk och Sveriges arkitekter. Samfundet St Erik utser en "Stockholmsexpert". Fyra är nominerade av de politiska partierna trots att ledamöterna ska vara partipolitiskt obundna!!?. Den trettonde ledamoten utses av rådet självt och ska efter tradition vara en person som är en framstående "Stockholmskännare". Rådet har ett kansli med tre anställda: Kanslichef/sekreterare och två handläggare. Huvudsakligen granskar rådet detaljplaner och bygglovsärenden som remitterats från stadsbyggnadskontoret. Rådet ombeds även att yttra sig om ärenden från markkontoret, trafikkontoret och stadsdelsförvaltningarna. Skönhetsrådet har också rätt att initiera och driva egna frågor samt självt avge yttranden. Tyvärr står det inte angående vilka områden och man får inte glömma att de bara är en remissinstans!
Trots det borde denna spännande sammansättning, av en noggrant utvald myndighetsinstans, ge stadsutvecklingen en rejäl knuff mot lyckade resultat men verkligheten är tyvärr långt därifrån! Rådets fokusering ligger oftast på enstaka detaljer såsom utseende, höjd och volym. Dessutom fastnar i deras blickfång argument om detaljplanen passar in i omgivningen eller ej. Avsaknaden av ett övergripande synsätt tillsammans med en obalanserad verklighetsanknytning till det aktuella området är slående. För att inte nämna arrogansen mot tidens praktiska arkitektoniska tendenser som gått rådets ledamöter förbi utan att de ens reflekterar över det. Brist på visioner trots rätten till egna initiativ är också bortkastad investering. Kort och gott en kompetens som praktiskt taget går till spillo när de nonchalerar både behovet av bostäder och de krav på förändringar de berörda invånarna har för sitt närområde! Inget gehör från Skönhetsrådet när de boende eller de som oftast vistas i aktuella områden ger sina synpunkter. Detta resulterar i Skönhetsrådets rykte: konservativa bakåtsträvare! Många minns väl fallet med Skärholmen som på 90-talet fick rådet emot sig när de boende ville måla om sina fastigheter i gladare färger? De tycks också förfoga över en sorts finkulturell jantelagsversion som resulterar i att de prompt stoppar alla förslag till högre bebyggelse än den rådande. Som om de besitter på rätten att avgöra huruvida Stockholm skall ha höga hus eller inte eftersom de anser, i deras dryga ögon, att vår stad är "finare" än världens övriga?
Hong Kong måtte te sig som en mycket ofin och förskräcklig stad, för att inte säga rent barbarisk, i Skönhetsrådets ögon! För oss andra som förstår dess begränsade område, resurser samt dess historia ser staden som en följd av en rent ekonomisk uppbyggd stadsutveckling. Stockholm är inte där än men har tack och lov chansen idag att styra över sin uppbyggnad om en skönhetskonsultation fungerar som den skall.
Ett råd som konsulterar efter sitt kunnande är en väldig bra idé. Alla håller väl med om att en ensidigt kommersiellt utvecklad stadsbild inte är den allra vackraste sett ur humanistiska ögon. Därför bör en stad vars ledning bryr sig om dess estetiska utveckling ha en viss konstnärlig reglering. Dock måste denna reglering gå hand i hand med stadens behov och även lyssna på de som bor och agerar i den för att ge det optimala resultatet. I mitt tycke har Skönhetsrådet fallerat totalt och om den inte moderniseras med verklighetsbaserad stadsutvecklingskompetens bör den avskaffas för att ge plats åt professionell konsultation. Detta bör framhållas som en modern metodik där kommunal upphandling, som med all annan konsultation, skall gälla!
Oscar Freyre
2015-03-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar