Stadsdelar på kullar

Stadsdelar på kullar

opraktiskt, kostsamt eller bara vackert?

Klubbacken Mälarhöjden, bild tagen 12 februari 2017

Mellan 40-talet fram till 70-talet hade stadsplanerarna dille på att bygga stadsdelar uppe på höjder, särskilt frekvent finns detta fenomen på de södra stadsdelarna. Utan att ha närstuderat närmare på syftena med denna stadsuppbyggnad förstår jag att man ville locka med fint utsikt. Men räcker det verkligen i längden och hur dyrt är tanken?

Igår tog jag och min fru en promenad i Mälarhöjden och gick från Axelsbergs tunnelbana upp till Klubbacken, vilket var närmsta t-station om man kommer österifrån. Jag slogs av hur ansträngande högt det låg och undrade samtidigt varför man byggde bostäder så långt från transportmedlen? Vilka besöker detta område om man inte har ett ärende dit? Känslan av att snoka på andras revir var påtaglig!

Området är byggt nånstans på 40 till 50-talet och när spårvägslinje 14 lades ned hade tunnelbaneplanerna varit kända i nästan tjugo år! Då kunde de unga nyinflyttade på kullen ta sig en hälsosam promenad till t-banan fram och tillbaka varje dag men idag tror jag det är väldigt tungt för alla dessa som valt att stanna kvar. 

För att tillmötesgå de med sina rättigheter till full service inrättar man en speciell busslinje som går upp till halva backen. Hur många sådana speciella busslinjer finns det idag? 

Ja men visst är det inte en vacker utsikt här uppifrån?

Eller, hur många sådana stadsdelar byggda på kullar finns det i Storstockholm idag där speciella busslinjer måste till för att serva deras strandsatta invånare? Jag är glad att man gått ifrån denna fatalt feltänkta stadsplanering idag. Infrastruktur är svindyrt och för att det ska vara ekonomisk samhällsnyttigt så bör man bygga i direkt anslutning till det. 

Busshållplatsen på Klubbacken. Bussen går vardagar två gånger i timmen mellan 9 och 18 sen är det kört!

Om det inte är bussar så bygger man hissar insprängda i berg, ibland både och eller rulltrappor som oftast vandaliseras!  

Nybohov, insprängd bergsspårvagn som ofta är ur funktion och bussar tillsatta.

Mellan dessa år, alltså 40- till 70-talet, upplevde Stockholm de största infrastrukturella satsningar genom tiderna och ändå valde politiker och andra ansvariga att bygga på höjder så långt från dessa påkostade resurser som möjligt? Det fanns gott om plana ytor att bebyggas och med sådana utmärkta möjligheter att låta förorterna växa och utvecklas till täta urbana stråk liksom innerstaden. 

Här följer en rad exempel på ett urval av stadsdelar på kullar, alla byggda söder om staden:

 Alphyddan, Nacka

 Hägerstensåsen

 Finnberget, Nacka

 Främlingsvägen, Hägersten

  Henriksdalsberget

Storvreten, Tumba

Nedan: Stockholms topografiska karta visar på en kuperad stad, särskilt söder om Mälaren. Staden som sådan låg svindyrt vackert till omgärdad av en massa öar där broar måste byggas kors och tvärs, andra städer ligger ju vid en eller två floder. Därtill byggdes förorternas stadsdelar på kullar som knappast gjorde infrastrukturen billigare! Hur tänkte man?

Jag har markerat med rött de stadsdelar på kullar jag kommer på och detta är bara över centrala delarna av staden!

Det är inget fel att bygga på höjden, de allra flesta vill ha fint utsikt, men det kan göras på ett betydligt billigare sätt som dessutom gagnar både de som bor där och de som bara passerar förbi!

Oscar Freyre

2017-02-13