När riksintressen och kulturvärden blev viktigare än att korta ned bostadskön
Torsdagen den 24 september tog den 13 år långa och ytterst sorgliga historien om de två tornen i Telefonplan slut. I ett helt hundliv höll det lilla byggbolaget SSM ut den segdragna byråkratiska processen bara för att få ett nej av myndigheterna som bestämmer Stockholms stadsutveckling. Därmed försvann också 1200 små och perfekt anpassade bostäder åt ungdomar som ville in i det svindyra bostadsmarknaden!
Demokratin går ut på att rösta på de politiker och partier man anser har de bästa lösningarna för ens tillvaro men man röstar inte på de tjänstemän som sitter med verktygen för hur dessa lösningar skall skötas. Hade man kunnat rösta på dessa hade hundratusentals röster från bostadssökanden landat hos tjänstemän som sitter med dessa verktyg i tron att de skulle lösa deras problem. Men nej, tjänstemännen hos exempelvis Stadsbyggnadskontoret eller Länsstyrelsen tycker det är viktigare för samhället att värna om riksintressen och kulturvärden än att ens försöka lösa bostadsbristen. Vad bryr sig folk, som har sitt på det torra sedan decennier, om ungdomars behov?
För hur ska man tolka detta: ”tornen får en alltför negativ konsekvens för kulturmiljön och stadens siluett samt för den närmaste omgivningen i form av vind och mikroklimat”? Det är så flummigt och verklighetsfrånvarande att man tror tjänstemännen rökt på riktigt ordentligt? Det är så vita heterosexuella makthavare i övre medelålder uttrycker sig när janten i sig visar sitt egocentriska ”överjaget”!
Stadsbyggnadskontorets förslag om Telefonplan gick ut på att man inte får bygga skyskrapor någonstans i Stockholm högre än 30 våningar och då ska dessa innehålla större lägenheter.
Som om detta inte redan görs? Var byggs det unika små compact livings nånstans? Det är även viktigt att komma ihåg att detta uttalanden kom bara två dagar efter att Swedavia uppgav att Bromma flygplats inte var lönsam längre och borde läggas ned. Flygplatsen var nämligen det tidigare hindret för de två tornens existens! ”Vad ska vi hitta på nu?” tänkte tjänstemännen då de såg att ett beslut i nämnden var förestående.
Har vi en alltför stark tilltro till myndigheterna?
Under Stadsbyggnadsnämndens beslutsmöte röstade C för ett fortsatt projekt av Tellus towers med följande anförande: ”På en liten yta skulle Stockholm få ett stort tillskott av lägenheter, arbetsplatser och service. Partiet känner även stor oro att skrotandet av tornen blir ett avskräckande och prejudicerande exempel för aktörer som vill bygga riktigt höga och innovativa fastigheter i Stockholm.” Partiet är därmed väl medvetna att en dylikt exploateringsgrad utan höjd skulle bara göra anspråk på park- och grönområden för att få plats. De oroas också att riksintressen omöjliggör bostadsplanen om 140 000 bostäder som staden satt som mål till år 2030. Det här är bara ett tydligt exempel på hur våra politiker sitter i klistret på oflexibla regelverk. Trots vallöften om att förkorta de svindyra planprocessen händer det ingenting då myndigheternas maktutövning sitter orubbat säkert bakom ogenomträngliga och antiurbana lagstiftningar! Som sagt, vad bryr sig folk som har sitt på det torra med jobb, Volvo och vovve, om stadens utveckling?
Kvar av denna sorgliga utveckling är tiotusentals ungdomar som får kämpa vidare med att hitta dyra andrahandskontrakt eller övervärderade små ettor i storstadens ytterkanter. Det fanns en liten chans för 1200 av de att äntligen få bostad centralt beläget men den togs ifrån de av de som redan har. Om detta inte är åldersdiskriminering, så vad är det då?
Oscar Freyre
2020-09-25
Håller med, så sorgligt att Sverige inte vågar tänka ntt.
SvaraRadera