Vad är en Nimby? Del 3

Vad är en Nimby? Del 3 av 3

Fortsättningen på temat om skillnaderna mellan en Nimby och en Yimby

Att förstå helheten

Den utbredda egoismen

Mälarhöjden är en av Stockholms äldsta villaförorter med anor ända från 1600/1700-talet. För hundra år sedan startade spårvägstrafik till området men togs bort efter klagomål från de allt mer bilburna invånarna. Som traditionen bjuder på var också detta område från början en sommarstugeby som sakta men säkert förvandlats till en renodlad villaförort för åretruntboende. Mönstret ser man än idag på många håll. På Värmdö, Ekerö, Huddinge, Haninge, Vallentuna, Upplands väsby, Österråker och många andra ställen en bra bit utanför staden kan man med blotta ögat se tidigare sommarstugor omvandlas till åretruntboende. De nya boenden kräver sedan att ha kommunalt vatten och kollektivtrafik samt alla de andra kommunala service och faciliteter som man tycker sig har rätt till. Efter det tillkommer klagomål på flygplansbuller, motorvägsbuller, industrirök, vilda rovdjur som de gärna vill ha bort. De vill varken ha vindkraftverk eller kärnkraftverk i sina vackra nejder men gärna el!

Det man inte ser eller blundar för är att dessa ”nybyggare” pressar sedan på för att göra sina vägar så bilfria som möjligt för att själva inte störas av trafikbullret. De sätter koner på vägen och skyltar med bilder på barn för att försvåra passagen så mycket som möjligt. Därefter dundrar samma människor förbi på huvudlederna som tar de in mot stadens centrum och då det bildas köer tar de smitvägarna förbi närförorternas bostadskvarter och skolor. Inte sällan ser man dessa köra förbi skolor i allt för höga hastigheter och struntar i genomfartsförbuden och busskörfälten. Samma människor kör sönder vägbommar i ren protest och genom civil olydnad markerar man att deras framfart till sina arbeten är viktigare än allt annat här i världen. Var ligger medmänskligheten här? Är det nybyggarna som ska få leda stadsutvecklingen i vår stad? Jag förstår att det är väldigt lockande med eget hus men man bör

tänka sig för om det verkligen är det ultimata livskvaliteten man är ute efter.

Pendlare från Mälarhöjden är bara ett av hundra exempel på vad ett bilberoende samhälle utvecklar sig till. Problemet är snarare en stadsutvecklingsproblematik som berör många storstäder i världen. Faktum är att vi, som lever och delar på samma stad och ställs dagligen inför denna problematik, kan faktiskt tillsammans lösa det här om man övergripligen förstår helheten i sin egen stads utveckling.

Det allra första och viktigaste man måste lösa är arbetspendlingen!

Bilberoendet och parkeringsnormen

Att bygga ut kollektivtrafiken till de nya perifera utkanterna av staden är kanske inte en omöjlighet, även om det slukar resurser från andra ändamål, men att få en mer rimlig turtäthet är det desto svårare. Det är helt enkelt alltför dyrt för en kommun som satsar stort på utbredd enfamiljsbyggandet jämfört med de skatteintäkter som flerfamiljshus ger. Detta innebär att bilberoendet och arbetspendlingen ökar och det sätter i sin tur press på utbyggnaden av nya motorleder som måste gå genom kommuner som ligger närmare stadskärnan. Hittills har denna utveckling skett med förbundna ögon och de givmilda parkeringsnormerna från 60-talet har uppmuntrat till detta bilberoende som är samhällsekonomiskt förkastligt. Det är först nu som man upptäckt att den höga parkeringsnormen gett alldeles för lite pengar i förhållande till vad flerfamiljshus inbringar i kommunal inkomstskatt. Mark som avsetts för bilparkering ger inte lika mycket avkastning som fullt arbetande stadsmedborgare som utnyttjar samma plätt! Parkeringsnormen leder också till högre byggkostnader då byggherrarna måste bygga lika mycket parkering som boende. Ju fler som bor i ett och samma område är därför mer samhällsekonomiskt effektivt då man för en mindre penning per kapita kan ge större turtäthet, bättre omfördelning av diverse kommunalt service och per automatik korta ner arbetspendlingen. Kommuner som utnyttjar detta föråldrade system kallas för parasitkommuner då dessa inte vill bidra med varken större kollektivresurser eller vara med att finansiera motorlederna vars infrastruktur är just det som tar deras skattebetalare till sina arbeten i stadskärnan. Dessa kommuner, eller stadsdelar för den delen också, är negativt inställda till förtätning och istället uppmuntrar de till villabyggandet i tron att det ska ge tillväxt i den kommunala kassan. De anser att kommunen är färdigbyggt och stöder sig på populistiska tankegångar som går i stil med med att värna om sin natur. Kommuner som Lidingö, Danderyd, Ekerö, Värmdö och stadsdelar som Bromma och Spånga är parasiterande områden som drar fördelar av sin närhet till stadskärnan utan att betala för sig. Mönstret finns tyvärr på de andra större storstadsområdena i Sverige och är en söndrande utopi som efter 60–70 års härskande måste få ett slut för att vi ska få en lönsam och miljövänlig stadsutveckling!

En Söderort och en Norrort

För att vi ska få en mer lönsam och miljövänligare utveckling räcker det inte med att begränsa infrastrukturen för att stoppa utglesningen av staden. I det långa loppet måste en kraftig förtätning inbegripa större arbetsplatser och en mer koncentrerad stadsmiljö utanför den nuvarande stadskärnan. Stockholm har en tydlig barriär i form av en stor sjö och en djup havsvik som delar storstaden i två stora förortsområden vars utglesning går mot en sydlig och en nordlig riktning. De norra delarna har en mer utvecklad infrastruktur och där finns också över 60% av arbetsplatserna totalt sett över hela storstadsområdet. Detta innebär att flera hundratusen arbetare passerar Mälaren och innerstaden då de pendlar till sina arbeten från söder mot norr på morgonen. På eftermiddagen går pendlingen åt andra hållet vilket gör att de kollektiva färdmedlen och motorleder blir snabbt utslitna och efterhand otillräckliga. Det som effektivast löser pendlingsproblematiken är att bygga ut nya stadscentra som avlastar trycket mot den gamla stadskärnan samt skapar förutsättningar för en ny näringslivsstruktur med lokalt förankrade arbetsplatser. Ett centra i söder och ett i norr kommer att minska trafiken över Mälaren och arbetspendlingen förkortas och vi alla sparar in miljarder i tid och pengar. Förutsättningarna för detta är att politikerna drar i direktiven och näringslivet följer efter och att viljan och samspelet smittar av sig till allmänheten. För att göra detta möjligt måste man redan nu lägga grunden för den kollektiva genomfarten på dessa nya stadscentra. En nedläggning av Bromma flygplats eller en flytt av den till de södra delarna med en utökning till utrikesflyg är också en viktig förutsättning. Var dessa centra ska ligga eller utvidgas är en kompromiss mellan näringsliv och politik, dock vill jag poängtera att det finns gott om plats då Stockholms totala yta består av 80% grönområde!

En karta från Stockholms handelskammare som visar de bebyggda områdena (grönt), grönområden (ljusgrått) och restriktioner "naturskyddat" (mörkgrått)

En stad är aldrig färdigbyggt

En Nimby anser ofta att ens stad är färdigbyggd. Om det hade funnits nimbysar på 40-talet hade vår stad sprungits om av Göteborg, Malmö och de Baltiska huvudstäderna i fråga om industriell attraktionskraft och invånarantal. Hur man än ser på sin stad så är ”färdigbyggdstänkandet” en större fara än hyperinflation och korruption, två fundamentala infektioner en demokrati kan utsättas för! Färdigbyggdstänkandet innebär stagnation, fallande konkurrens- och attraktionskraft och detta leder till massarbetslöshet som i sin tur leder till sämre allmänna service, lägre levnadsstandard och bostadsprisfall. Stockholm är Sveriges motor och det faktumet möjliggör det livskvalitet vi har idag. Tillväxten i vår stad är garantin för våra jobb och genererar en trygg framtid för våra avkommor.

Stockholms tillväxt är bland de största i Europa och avvundas över hela kontinenten. Det är en utveckling som dock inte varar i all evighet och därför är det viktigt att redan nu förbereda oss på hur vi kan styra denna utveckling på bästa möjliga sätt då vi förhoppningsvis lärt oss av tidigare misstag. Alla måste dra sitt strå till stacken. Stockholm är inte färdigbyggd och kommer aldrig att vara!

Oscar Freyre 2014-05-14

 

Vad är en Nimby, del 2

Vad är en Nimby? Del 2 av 3

Fortsättningen på temat om skillnaderna mellan en Yimby och en Nimby

New York är ett mycket populärt resmål för svenskar.  Stadens puls, kulturella variation och imponerande arkitektur är det som lockar men trots det vill svensken inte se sin egen stad som en New York! Varför?

Är vi så unika?

Vid en av de mycket intressanta debatterna om stadsutveckling som hållits då och då i Gamla stan uttalade sig en politiker om utformningen av Hagastaden, som hon uttryckte det skulle vara alltför högt och alltför skuggigt och mörkt! Att det inte var bra för hälsan av att bo så mörkt och dessutom skulle det vara blåsigt värre. Jag reagerade på hennes inställning och svarade kort; ”Bara för att du själv inte vill bo där behöver det inte betyda att andra inte heller vill? Jag utgår ifrån att alla inte tycker likadant? Låt folk få tänka själva inför sina val av boende, ingen tvingar en att bo på en specifikt förutbestämd plats och man är trots allt ändå vuxen att avgöra ett sådant val själv! Är det så skuggigt så kan man väl gå till Hagaparken ett stenkast längre bort?”. Det skulle inte förvåna mig om Hagastaden blir det mest attraktiva stadsdelen i Stockholm när den är färdigbyggd så jag är inte ett dugg bekymrad över skrämselpropagandan som målats upp! Det är just det här med att ”andra ska hela tiden tänka vad som är bäst för individen” jag reagerar på. Inte undra på att amerikanerna målar upp Sverige som den exempellösa socialiststaten. Ett land där all nybyggnation från trädgårdsaltan till fasadmålning av fabriksfasaden eller skorstenen är reglerad in i minsta detalj och där varje avvikelse ses som ett brott mot Jantelagen och bestraffas lika hårt som skattesmitare på flykt! Bullernivå, parkeringsnorm, dagisplats och högsta nivå för hälsofarliga bieffekter av trafik- och industriavgaser ska enligt strikta direktiv avgöra var man får bygga och var folk ska bo. Som om man har tänkt att dessa stackars arma människor ska bo där resten av sina liv! Är det inte mer kostnadseffektivt att säga som det är? -Här har vi byggt så och med begränsade resurser medan där borta har vi byggt så och det finns möjlighet till men.....ja, så får man ta ställning till det själv liksom? Låt marknaden, förutsättningarna och livets gång sköta den biten och satsa resurserna på att bereda plats för de kommande generationerna!

Om man nu måste resonera som denna ovannämnda politiker, som tror sig ha en politiskt korrekt åsikt, skulle hela Manhattan, Hong Kong, Singapore ja en hel del städer ute i världen vara så mörka och skuggiga att invånarna skulle se ut som zombies eller ha blåst bort för länge sedan! Som om detta inte vore nog så anser hon också att en sådan stadstruktur är allt för ”ofin” och ”opassande” för oss Stockholmare eftersom vi är högre stående individer med stora krav på rekreation och ljusinsläpp...... Herregud, tror hon att vi verkligen är så unika?

Naturskyddsföreningen som tänker på skalbaggarnas trygghet framför människornas!

Bland åhörarna satt en representant från Naturskyddsföreningen. Han var rätt ung och en aning timid för att komma från en av de mäktigaste stadsmotståndarna som finns i riket men han kom ändå fram till podiet för att yttra sig om hur hans organisation ser på stadsutvecklingen i Stockholm. Självklart finns det sällsynta djurarter bland stadens parker och naturligtvis extremt unika sådana i de hotade grönområdena runt innerstaden.

Finns det några som får ens dåliga samvete stiga ur pannan så är det just dessa skogsmullar! Det föreföll för mig som att det egentligen var synd att vi byggt stad i ett sådant viktigt ekologiskt område och att det kanske var bättre, för djur och natur, att riva hela staden och återföra platsen till moder natur igen. Vi människor är ett styggt djur som sedan Australopitecus gick på två fötter våldsfört sig på naturen och snott jaktmarkerna för alla andra djuren, hur kunde vi? Vi måste tänka på alla dessa skalbaggar, mossor och fågelarter som hotas av vår framväxt och då Sveriges skogar är så få och är samtidigt de allra sista ekologiska oaserna i världen får denna allvarliga massdödsproblematik gå före vår rätt att fortplanta oss! Allvarligt talat, finns det utrymme för flexibilitet och förhandlingsvilja i ett sådant resonemang? Ska man vara med och diskutera stadsutvecklingsfrågor där lösningar måste fram kan man inte gräva ner huvudet i sanden. Vi är numera mer miljömedvetna än någonsin tidigare och det finns inga instanser som med berått mod eller dåligt samvete hugger sig in i en exploateringsiver utan att förstå dess konsekvenser! Naturskyddsföreningen är en rikstäckande ideell förening dit folk vänder sig till när deras överklaganden om kommande byggplaner ej hörsammades. Med en utgångspunkt som företräder livsvillkoren för att vissa typer av unika djurarter i samt i omedelbar närhet av tätorter skall prioriteras framför behoven av bostäder är inget annat än en snedvriden människosyn!

Deras förhållningssätt till de 140 000 bostäder som Alliansen presenterade i sitt bostadspolitiska förslag i vintras var att det skulle kunna byggas längre ut från staden, bygga i eller invid industriområdena och däcka över motorvägar men absolut inte ta några som helst grönområden för ändamålet. Inget ekonomiskt rimligt alternativ då man måste bygga infrastruktur mot de perifiera områdena utanför staden och arbetspendeln ökar än mer. Vem vill bo intill fabriker? Att däcka över motorvägar kostar oerhörda pengar och ger dyra bostäder. Varför man ser natur vid städers periferi som mer oviktiga än de innanför tätort var också obegripligt för mig.

Arbetspendling och mer infrastruktur

 

Detta med den ökande arbetspendlingen är det allra största urbana problemet och ett miljöhot som inte går att hejda om man fortsätter att bygga längre bort från stadens kärna. Hur mycket infrastruktur man än bygger tillkommer det hela tiden folk som kommer att ha längre till sina arbetsplatser och när kollektivtrafiken inte räcker till tar man bilen. Detta är en negativ spiralutveckling som påbörjades på 50-talet då bilen sågs som den framtida lösningen på allt. Konsekvenserna blir glada villaägare spridda över stora bostadsöar omgivna av föredetta orörd natur och som kräver kommunal service med nya vatten- och elledningar, skolor, dagisplatser med mera. Shoppinggallerior, outlets och enorma livsmedelsvaruhus som enbart nås med bil är en typisk amerikansk modell där de kunnat utnyttja sina enorma ytor och spritt villaförorterna i all oändlighet. Dock är detta inte någon hållbar stadsutveckling hos oss och därmed inget man borde eftersträva, tvärtom. Med förtätning menas inte bara höga hus. Det är en medveten inriktning för en blandning av olika typer av bostadslösningar där det nu finns glesa förortsenklaver strax utanför kärnstaden och på så sätt frambringar det en åldersspridning och lockar småföretagandet. Detta tillsammans med ett ökat kollektivtrafikintensifiering är den bästa samhällsekonomiska lösningen på urban utveckling!

Vi måste tillbaka till det lilla tänkandet för att kunna tänka stort och långsiktigt! 

Oscar Freyre 2014-05-06 

Vad är en Nimby? Del 1

Vad är en Nimby?

Skillnaderna mellan en Yimby och en Nimby:

Vad hade hänt av denna siluett om Nimbysar hade rådat? 

När jag pratar om stadutveckling med mina vänner och kolleger får jag ofta frågan: Vad är skillnaden mellan en Nimby och en Yimby? En helt berättigad fråga då begreppen inte funnits så pass länge att de etablerats utanför dess berörda område. Kort kan jag beskriva att den primära skillnaden är att en Nimby är rädd för förändringar i sin närmiljö eller platser den har ett starkt förhållande till samt att denne tänker lokalt och i det förgångna men mest i nuet.

En Yimby är precis tvärtom och vill sikta mot framtiden med det förgångnas fel och brister! Självklart finns det ingen klar eller konkret generalisering för någon av grupperna då det finns ämnen som man till och med har gemensam åsikt om. Ett sådant är att båda vill ha vackra, mänskliga, attraktiva bostadsområden och gärna med variation i arkitekturen. Denna fenomen är inte bara en svensk företeelse utan finns i större delen av Europa och i rika länder men är betydligt svagare utanför kontinenten och i platser där demokratin är försumbar eller oetablerad. Fenomenet uppstår då folk förstår att nyttja sin demokratiska rättighet till sin spets att ett missbruk skapas och en fördyrningsprocess som bara rika länder har råd med uppkommer. Vad som är de största skillnaderna mellan dessa två grupperna med olika syn på stadsutveckling ska jag därför redogöra här på min blogg. Genom att dela upp faktorerna i tre delar hoppas jag kunna ge er en klar bild av hur vi, Yimbysar, ser på vår stad och varför våra synpunkter skapaDer motsättningar hos Nimbysar. 

Del 1: Idel rädsla för förändringar

Jag har varit på flera lokala stadsutvecklingsmöten inom mitt närområde där information om nya byggplaner ska basumeras ut och jag har sett en klar röd tråd som genomsyrar debatterna. Man kan sammanfatta de så här:

”-Jag vill inte ha ett nytt hus nära mitt. Huset skymmer utsikten eller ger insyn, kommer att förfula och förstör grön plätt som funnits utanför mitt fönster i all evighet!” Oftast är det perosner i pensionsåldern eller som fortfarande arbetar men vars barn flyttat hemifrån för ett tag sedan. Deras barn har etablerat sig i samhället, har jobb och hem och till barnbarnen har det skaffats bostadsrätt eftersom man sparat halva sitt liv i deras sparkonto, därmed behöver de inte bekymra sig om sina barn och barnbarns framtid. De har oftast bott länge i det aktuella området, vant sig i att se samma grannar hela tiden och vill gärna att platsen ska förbli som den är i evigheters evighet. Var andras barn ska ta vägen struntar de helt i och att området en gång varit en vacker landsbyggd med ett fint lantgård förbiser de som helt orelevant i frågan eftersom det inte fanns några Nimbysar att ta ställning till då. De har ett hem punkt slut! Till mötena har de också med sig egentillverkade protestlistor med likasinnade som skrivit på och ibland har deras barn fått rycka in med fler påskrifter från sina kollegor som jobbar på andra sida staden och aldrig ens hört talas om området! De får påbackning av lokal media som tycker synd om dem eftersom de tror att de är deras enda kvarvarande läsare. Ibland finns det beivrelsesugna ungdomar också som knappt tagit sig ut ur gymnasiet och livet leker tills det att dem får barn och det är långa köer till just det dagiset de vill ha sitt barn i. Sedan kommer de på att de inte uppdaterat sin kötid hos bostadsrättsförmedlingen eftersom de behöver större och plötsligt tycker de att det inte finns bostäder någonstans! Och vad dyra de är! Känns det bekant?

Förändringsrädslan är dock inte bara ett lokalt företeelse utan den omfattar även platser där man har ett förhållande till sedan tidigare eller haft som barn. Parker, allmänna platser eller byggnader kommersiella såsom statliga eller kommunala är även angripbara för den förändringsrädde individen. Det kan vara allt från en gammal bensinmack, restaurang till biografer och inte minst hela Slussen som är ett enda stort institution där den trots sitt slit och överdimensionerade trafikkapacitet är ypperligt måltavla för bevarelseivrarna (exempelvis Macken i Midsommarkransen). Oftast är det platser eller byggnader som är helt bortglömda eller byggts för så att dess ursprungliga syfte för länge sedan tappat allmänhetens behov tills det att media uppmärksammar den. Plötsligt vaknar de förändringsrädda till ur sin törnrosasömn och gaddar ihop sig mot, som de kallar det ”etablisemanget”, vars enda syfte är att förstöra allt det gamla! Som av en ren händelse förespråkar de platsens plötsliga värde som måste bevaras för framtiden. Hur många gamla värden sitter de själva på? I bästa fall ryter de till med ett alternativ om att ”det nya” kan byggas där eller dit de själva inte befattar sig med eller haft någon som helst samröre med (exempelvis: Nobel centret till Vinterviken?!). Gemensamt för dessa individer med samma åsiktspunkter är att de blundar helt för vad de kan få istället, att staden under alla tider varit tvungen att förändra för att ge plats för framtida behov och kapacitet och framför allt att ge kommande generationer någonstans att bo och få jobba! Framför allt; jobb, sånt dyker inte upp ur tomma intet utan måste beredas plats för om man vill ha tillväxt och konkurrensutveckling. En stad klarar inte av stagnation för då blir det arbetslöshet som går i en nedåtgående spiraltakt. Staden tappar attraktion, kompetens och industrin söker sig till andra städer. Vad ska leva av då? Vad ska vi göra av våra barn? Vi kan inte bara tänka på oss själva utan måste förstå helhetssynen för den stad DU själv valt att ha flyttat in i eller fötts att bo i. Ingen har tvingat dig att bo just där och du har ingen skyldighet att bo kvar där bara för att just du har NU ett hem att gå till men din rättighet berättigar dig att tänka på andra som också vill bo och arbeta i DIN stad. Staden är till för alla och alla för staden! 

Vad är då verkligheten? 

Lyckligtvis är alla inte lika ögonbindskonservativa utan det finns de som börjat fatta galoppet. Det de börjar förstå är att säga nej till allt nytt bara för att yrka sin demokratiska rättighet fördyrar planprocessen som i sin tur gör bostäderna dyrare! Hur går detta ihop?

Jo, byggherrarna måste ta mer betalt per kvadratmeter eftersom det blir bara de stora byggbolagen som har råd att vänta in den långa planprocessen och alla överklaganden. Konkurrensen förvrids och de allra flesta känner ju till att ju färre aktörer på en marknad desto färre som bestämmer prisutvecklingen. Fler aktörer på marknaden gör också att variationen ökar då man anlitar fler arkitekter. Exempel, titta på Skarpnäck: bra idé med stadslikt kvartersstad men samma byggherre = samma arkitekt = likadana hus! Man gör inte så nu!

Till slut: Både politiker som byggherrar har lärt sig av läxan (Klararivningar, miljonprogrammet) att man faktiskt undviker att göra om misstaget, det är en publikt medvetenhet som aldrig någonsin funnits tidigare! Vi är mer miljömedvetna än någonsin tidigare och standarden för nybbyggda hus är mycket högre nu än tidigare eftersom det har tillkommit nya lagar som reglerar handikappsvänlighet, bullernivå och ventilationsproblem. Samma sak gäller för nybyggnation av industriell natur där fackets skyddsombudsmän har mer att säga till nu är tidigare.

Att blunda för sådant fakta är för mig att missbruka sina demokratiska rättigheter. Tänk efter innan du påbörjar tillverka din protestlista: Är det verkligen värt det här?

Oscar Freyre 2014-04-26

Plan- och byggprocessen

PBL 
&
Plan och byggprocessen

Hur går den svenska plan- och byggprocessen till egentligen? Hur kommer det sig att planskedet tar 2 - 6 år och från idé till färdig fastighet upp till 10 år? Kan man korta ned den genom en processrationalisering? Här har jag gjort en kort sammanställning av planprocessens 42 punkter som visar den byråkratiska vägen från idé till inflyttning! Givetvis är den förkortad eftersom jag utgick i att idén gick igenom granskningen och  fick inga överklaganden!
Bild och källa: Byggmästarföreningen

Från idé till färdig byggnad:

1. Behov eller idé? Du eller en byggherre får en idé!: ”Här skulle man kunna bygga några nya bostäder eller en bro?

2. Marken köps. Om inte byggherren köpt marken ansöker man om det. (hos?)*1.

3. Markanvisning. Markanvisning fördelas med anbud eller tävling. *2

4. Förstudie. Målgrupp, behov, finansiering och förutsättningar.

5. Undersökningar, markförhållanden och byggtekniker. (tekniska och geologiska)

6. Ideskiss, arkitekt anlitas.

7. Förslag till kommunen. Byggherren presenterar sitt förslag och ideskiss.

8. Förprövning. Tjänstemän granskar, underlag för byggnadsnämnden. *3

9. Beslut om uppdrag. Från byggnadsnämnden till stadsbyggnadskontoret.

10. Förslag till program. Kommunen tar fram program till förslag.

11. Programsamråd. Myndigheter, fastighetsägare, boende ger synpunkter.

Del 2: Plansamråd och granskning

12. Programmet godkänns. Byggnadsnämnden godkänner programmet.

13. Utarbetande av planförslag. Kommunen arbetar fram ett planförslag

14. Plansamråd. Möjlighet för flera parter att lämna fram synpunkter på förslaget.

15. Justerat planförslag. Med utgångspunkt i synpunkterna som inkommit.

16. Beslut om slutgiltig förslag. Byggnadsnämnden beslutar för granskning.*4

17. Granskning. Byggnadsnämndens beslut finns tillgängligt i skrift.

Del 3: Beslut

18. Byggnadsnämnden tar beslut om detaljplan. Slutgiltigt beslut. *5

19. Beslut i kommunfullmäktige. Om det är större detaljplaner? *6

20. Överklagan till Länsstyrelsen. Synpunkter kan överklagas hos Länsstyrelsen.

21. Överklagan till Mark- och miljödomstolen. Länsstyrelsens beslut kan....

22. Överklagan till Mark- och miljööverdomstolen. Via Svea hovrätt.

23. Detaljplanen vinner laga kraft. Delges en genomförandetid.

Del 4: Byggskede

24. Val av entreprenaform. Byggskedet startar. Byggherren väljer form.

25. Eventuell förstudie. Inventering av förutsättningarna. *7

26. Programskede. Man definerar slutprodukten, marknadsföringen påbörjas.

27. Systemprojekteringsskede. Man ser till att följa bygglagstiftningen.

28. Bygglovsskede. Byggherren ansöker bygglov hos kommunen. *8

29. Detalj- och projekteringsskede. Detaljerade bygghandlingar.

30. Har tillräckligt mycket sålts? Banken kräver viss procent på sålda objekt.

31. Produktionsplanering. Byggentreprenören går igenom produktionen.

32. Inköp av resurser. Material, byggmaskiner beställs eller hyrs in.

33. Tillfälliga anordningar byggs. Manskapsbodar, platschef tillsätts.

34. Markarbeten. Marken förbereds inför sättnings- eller fuktproblem.

35. Fornlämningar. Länsstyrelsen kontaktas vid upptäckt av fornlämning.

36. Grundarbeten. Teknik väljs efter konstruktion, val av källare eller vind.

37. Husets stomme, väggar och tak. Nu börjar huset ta form.

38. Installation och inredning. El, vatten, vvs, kök, badrum kaklas, trapphus.

39. Slutkontroll och besiktning. Granskning av avtalet mellan byggparter.

40. Byggherren övertar. Vid godkännandebesiktingen tar byggherren över.

Del 5: Färdigställande/inflyttning

41. Inflyttning. Köpare eller hyresgäster flyttar in. Bostadsrättsbildning.

42. Förvaltning. Fastighetsägare är skyldig för underhåll, antingen Brf eller Hr

Frågor:

*1: Marken köps av ägaren, kommun eller privatperson. Om en byggherre eller fastighetsbolag redan äger marken eller fastigheten som ska rivas då?

*2: Vilka/ vilken instans markanvisar?

*3: Kan inte byggnadsnämnden granska underlagen?

*4: Varför heter det slutgiltigt förslag när man ändå måste granska? Bättre med ”preliminär granskning”?

*5: Hur lång tid har nämnden på sig?

*6: Om marken ligger mellan två kommuner?

*7: Borde inte denna punkt hamna tidigare?

*8: Om bygglovet ej beviljas, vad gör man då?

Inte undra på att det tar tid?

Denna artikel finns som PDF också och finns att hämta på min hemsida 



PBL 
Plan och bygglagen
PBL är en lag som kom till 1987 och reglerar planläggningen av mark, vatten och byggande i Sverige. PBL innehåller bland annat bestämmelser att upprätthålla översiktsplan som gäller för samtliga kommuner i landet. 
Lagen innehåller också föreskrifter om detaljplaner, bygglov, byggtillsyn samt granskning byggnadsnämndernas verksamhet. 
Mer om lagen kan ni läsa under denna länk nedan:
Lagen.nu

Oktober 2015
Den nuvarande regeringen kom med en lagändring förra veckan vars syfte är att förkorta planprocessen. Man slopar Länsstyrelsen som mellaninstans i en överklagan av ett bygge och ärendet går direkt till Mark- och miljödomstolen. Bygglov ansöker man hos kommunen medan strandskydd söks separat och ansöks hos Länsstyrelsen. Tyvärr är det långa ärendetider och sedan 2009 har strandskyddet skärpts så tillvida att denna generation är helt förlorad! 

Oscar Freyre

Stockholm svart på rött!

Det här är en utmärkt bra presentation av Stockholm

som en av de bästa städerna i världen att leva i och att staden hör till bland de 

snabbast växande städerna i världen, enligt Charlie Caper!

Alessandro Rippelino

Projektrapport: Rippelino arkitekter

Som jag tidigare skrivit om så har den gamla anrika arkitektbyrån Rosenbergs arkitekter gått i graven och ur det kommit två helt nya och mycket intressanta arkitektbyråer: Alessandro Rippelino och Varg. Vi ska titta lite närmare på vad Rippelino har för sig och vad de har på gång i vår stad!

Trängkåren 2013. Bild; Rippelino arkitekter

Bland de mest intressanta projekten är denna "Trängkåren" i Mariebergs tidningskvarter (DN-huset och SVD´gamla fastighet) vid Görwellsgatan på Kungsholmen. Ett 24 våningar högt bostadshus som kommer att nå samma höjd som DN-huset och planeras till år 2016. 

Trängkåren sett i förhållande till DN-huset (längs till höger)

HSB Hagastaden är ett annat intressant projekt som denna arkitektbyrå lagt fram tillsammans med Utopia arkitekter och Tyréns. Projektet har en blandning av teknik, trä, stål och betong och är framtagen som en av de hittills miljö-smartaste huskropparna någonsin! Förslaget innefattar 5 byggnader i 13 - 23 våningar som ska bilda en infartssymbol norrifrån E4:an in mot Hagastaden. 

HSB perspektiv 2. bild; Rippelino/Rosenbergs arkitekter

Det mest upphetsande projektet är dock Familjebostäders Stockholmsfyren! Ovanför Ropsten-terminalen planeras denna 207 meter höga skyskrapa med restaurang och skybar högst upp. Det 54 våningar höga huset (högre än Tourning Torso) blir en blandning av bostadsrätter, hyresrätter och kontor.

Stockholmsfyren

Nedan: Husets placering ovanför T-banan Ropsten som även kommer att vara en station som sammanlänker Spårväg City med Lidingöbanan. 

Sist men inte minst, denna idé till ombyggnation av hörnhuset i Fridhemsplan hör också till de mest intressanta projekten från denna arkitektbyrå då denna strategiskt välplacerade "hörna" har idag en sådant tråkig utseende att klockorna stannar!

Oscar Freyre 2014-04-13

Nobel Center

Det vinnande arkitektförslaget om det nya Nobel Centret i Stockholm: 

David Chipperfield från Berlin talar ut

Lite boxigt kan tyckas men passande för denna plats. Det är bara att gratulera och vi får hoppas att denna modiga satsning lever upp till Nobelstiftelsens framtidsvision för den världsberömda prisutdelningen. Jag hoppas också att den bortglömda och undangömda Blasieholmen blir åter Stockholms nya attraktion- och rekreationsplats igen!

Oscar Freyre  

Slussens bussterminal version 2

Nytt förslag till provisorisk bussterminal i Slussen

 Den provisoriska bussterminalen under Glashuset. Bild; DN STHLM

Matarstationen vid Henriksdal station. Bild; DN STHLM

Då bussterminalen i Katarinaberget fick nyligen på nöten av Miljödomstolen har staden tagit fram en ny provisorisk lösning. Den nya terminalen skall ligga vid Stadsgårdskajen, under Glashuset (KF), och kommer att ha samma konstruktionslösning som Liljeholmens bussterminal där bussarna får backa för att åka iväg. Den nya bussterminalen innebär att Saltsjöbanans slutstation blir Henriksdal. Där skall matarbussar ta passagerarna vidare till Slussen. Den provisoriska bussterminalen är tänkt att tas i bruk till årsskiftet 2016/2017 och till 2019 skall den avlösas av Katarinabergets bussterminal. Från bussterminalen skall passagerarna slussas till Tunnelbanan via en gångtunnel under den nuvarande Slussen.

Om tunnelbanan till Nacka kommer igång samt den nyutkomna planerade Österleden byggs ut så tror jag att denna lösning vore tillräckligt. Katarinabergets bussterminal blir då i mitt tycke överflödig (överdimensionerad) och då kan man satsa på någonting annat som tar mindre plats men ändå komma allmänheten till nytta. Förslag på det?

Oscar Freyre 2014-04-09