Stadsutvecklingen: Stockholms infrastruktur

Stockholms infrastruktur

"Men först: efter diverse andra förehavanden inom mina intressesfärer och annat som livet erbjuder (inklusive influensa-insjuknande) är jag tillbaka på bloggen igen!"

Nyhet: i och med denna artikels uppkomst passade jag på att ändra lite i bloggens struktur. Sidorna om infrastruktur ligger nu öppet på den högra spalten där den fylls på vartefter.

Stockholms bilister sitter och köar i snitt elva arbetsdagar under ett år, det sätter staden på en trettonde plats i Europas bilkö-liga! Däremot ligger Stockholm på trettiosjätte plats i storleks-ligan, vad säger det om vår infrastruktur? Stadens infrastruktur är följaktligen en konsekvens av minst 40 års medveten utglesningsuppbyggnad. Sedan 50 eller 60-talet har man konsekvent utgått från bilens praktiska betydelse och byggt ut sovstäderna allt längre bort mot staden perifera zoner i tron att bilen skulle lösa avståndsproblematiken till arbetsplatserna. Det blev precis tvärtom och när man försökte hänga med med utökat kollektivtrafik nådde man sitt finansiella maximum under 80-talet då det sista tunnelbanenätet byggdes och budgeten sprack totalt. Sedan dess har politiker inte tyckt det varit lönsamt att bygga ut mer dylikt kollektivtrafik och detta trots att det var deras tidigare förebilder som satte igång sprawl-politiken som Stockholm nu lider starkt av! Kostnaderna blir enorma när varje liten "förortsenklav" långt ut i periferin skall ha rätt till sin egen tunnelbana. Om man tittar på hur Stockholm ligger till rent geografiskt så förstår till och med en barnunge att det blir dyrt med så många broar! Broar är dock det mindre problemet. Gröna kilar (det som omgärdar förortsenklaverna), parker och naturreservat har gjort att infrastruktur måste gå under jord och det kostar mycket pengar. Om man bortser från geografin så återstår arbetsuppdelningen. Jobben finns i de norra delarna av storstaden medan den största befolkningen bor på de södra. På det har norr två flygplatser som lockar allt fler näringsidkare till dess omedelbara närhet. Resultat; problemet kvarstår givetvis om man inte åtminstone gör något åt det sista! Att bygga ut motorleder kors och tvärs över hela stan löser bara problemet tillfälligt. Det stora infrastrukturella lösningen bör alltså vara: Bygg ut jobben på den södra sidan, bygg en ny flygplats på den södra sidan och satsa stenhårt på förtätning som river vallarna som separerar förortsenklaverna från varandra. Förtätningen kommer (och gör det redan) att kritiseras hårt men om man visar hur ekonomisk fördelaktigt det kan bli kan man nog få tyst även på de största av nimbysarna!

Här nedanför är en illustration som visar Stockholms tillväxt sedan 1700-talet.

Blå avser Stockholms län och röd själva staden. Själva djupdykningen i den röda grafen visar på "tvångsförflyttningen" som gjordes mellan 60 och 80-talet. Tvångsförflyttningen var inte en fysisk handling från högre ort utan snarare en effekt av att man rev så mycket och folk flyttade ut i mot kranskommunerna på grund av bostadsbrist i den gamla stadskärnan!

Källa: Stockholms Stads Utrednings- och Statistikkontor AB samt Statistiska centralbyrån

Kommuner som Lidingö, Järfälla, Värmdö, Tyresö, Täby och många fler fick ordentliga tillväxtsiffror under "djupdykningen" och nu förväntar jag att de också hjälper till ekonomiskt med framtida infrastruktursatsningar. Nu har de ansvariga insett fördelarna med förtätning och planerar för utbyggd tunnelbanenät men vill perifera kranskommuner ha tunnelbana dit får de dra sitt strå till stacken eller se till att skapa arbetstillfällen åt sina invånare!