Förändringsrädslan
baserar sig på bland annat att almstriden och Klararivningarna spökar än!
Hur skulle man annars förklara varför vissa tror att Nobelstiftelsen gör "bort sig"?
Utan att ens reflektera över vad Alfred Nobel en gång gjorde för att få Stockholm på världskartan reagerar folk negativt på Nobel Centers placering och dess vara eller icke vara. Som om det inte är värt att ha stadens största varumärke på ett centralt läge! Vad är i så fall värt det?
Länge har Blasieholmens "baksida" stått övergivet och utan funktion trots dess optimala läge. Vaxholmsbolaget har använt kajen för förvaring av sina fartyg och resten är fallfärdiga hus med oproportionellt stora parkeringsplatser. Ett tullhus från slutet av artonhundratalet har varit föremål för en het debatt om värdet av Blasieholmens kulturvärden. Tullhuset används till hälften och har inte legat på stockholmarnas tio i topp i "vackraste byggnader att bevara-listan" först Nobelstiftelsen presenterade sitt förslag. Plötsligt är både huset och Blasieholmens baksida ett stort kulturellt världsarv som måste sparas till varje pris. Har ni hört om kossan som försvann och saknades först hon var borta?
Olyckligtvis är det folk med anor från almstriderna på Kungsträdgården under 70-talets början samt Klararivningarna på 60-talet som ligger till grund för förändringsrädsla, politikerförakt, misstro mot etablissemanget och storföretagen men framför allt för att dessa tycker också att Stockholm växt färdigt! Framtidsandan hos dessa är i totalt avsaknad då de endast lever i det förgångna. Generationer framför sig struntar de fullständigt i. De vill behålla staden som den är och misströstar allt som kan förändra i deras ögon värdefulla nostalgi. Många av de bor inte ens i staden eller dess närhet!
En stad fungerar inte så, det vet alla, och vi ska vara glada att dessa bakåtsträvare inte levde under 1700-talet för då hade Göteborg eller Karlskrona varit rikets huvudstad nu och några gamla tullhus ej existerat. Nätverket Stockholms skyline (gör verkligen skäl för namnet) skriver en artikel om vilka fatala misstag Nobelstiftelsen gör sig skyldig till om de bygger NC på Blasieholmen. Precis som jag skrivit så anser de att staden inte behöver ha fler turistattraktioner och de är rädda för trafikkaos! I deras tycke bör alltså stadens medborgare och näringsliv självrannsaka sig och rationalisera sina resurser då det är icke önskvärt med mer tillväxt här! Tänk om London hade resonerat så för 100 år sedan?
Jag var på Blasieholmen igår och tog några bilder på de berömda sevärdheterna och deras parkeringsplatser. Efter bilderna kommer den ovannämnda artikeln som en avrundande efterdrink med surt bittersmak som lägger sig i gommen, bara att kräkas ut!
Det här nya bygget tillhör Nationalmuseet och är ett avlastningsplats för lastbilarna. Inte direkt vackert men kom ändå undan bland de högröstande NC-motståndarna!
Låt Nobelstiftelsen få avgöra den sista frågan tycker jag!
Oscar Freyre
2016-09-13
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar