Innovativt tänk ger nya möjligheter!
Österbrons gästhamn sedd från Blockhusudden. Bild: Österbrogruppen
Inlägget publicerades i Samhällsbyggarbloggen söndag 28 okt 2018
Länk till inlägget där: Samhällsbyggarbloggen
Sedan
jag och min kompanjon Mikael Grahn började lansera Österbron
publikt har jag förundrats över det faktum hur olika vi människor
tänker och tycker i diverse frågor. I mitt fall är det de frågor
som berör ens egen mobilitet som jag vill ta upp nu. Ja, jag vågar
till och med påstå att gamla ideologier, både politiska som
sociala, helt förbytts och övergetts till förmån för attityder
och ståndpunkter som grundar sig helt och hållet på sin egen högst
personliga karaktär. Det finns två distinkta typer varav den ena är
de nyfikna, de visionära, de innovativa och de andra är de
förändringsrädda, de som oroar sig för all sorts omvandling av
sin miljö oavsett om det ger dem större rörelsefrihet eller
tidsvinst. Det här är säkert inget nytt för många men när man
kommer med ett sådant här stort förslag, som berör ett väldigt
stort område och många människor, ser man dennna skillnad som eld
och vatten! Till min glädje har jag upptäckt att de senare har en
tendens att byta sida ju mer eftertanke de gjort, dock långt ifrån
alla, och detta är något som gjort att jag har fortsatt vår
enträgna idé och insett att den faktiskt kan mynna ut i ett
förverkligande.
Under
dessa två år vi arbetat med Österbron har vi besökt flera
politiker, bjudit in dem och även andra representanter från olika
intresseorganisationer och företag till vårt lilla krypin i Gamla
stan. Vi har haft föreläsningar, informationsträffar och stått i
debattpaneler där vi pratat oss hesa om vårt förslag. Vi har även
stått på Donners plats i Visby under Almedalsveckan med vår
fysiska 3D-modell liggandes direkt mot gatan och delat ut egentryckta
broschyrer till folk som stannat till och undrat vad i hela fridens
namn detta var för något? Oavsett var, när och vilken yrkesroll
har jag stött på dessa två distinkta typer av karaktärer, och
verkligen förfasats över de två helt motsatta tänken. Denna
divergens finns faktiskt även inom ett och samma parti och då i
olika kommuner! Samma politiker som blivit upplysta i ämnet för
första gången och fnyst, hånat eller synnerligen uttryckt sin
tvekan om projektet har efteråt vänt i sin attityd och till och med
tackat oss för en ny insikt.
”-
Jag förstår att en bro med sådan magnitud i ”påverkanskalan”
kan överraska en som en rak höger från ingentans men efter att
tänderna satt sig på plats igen och smällen lagt sig till ro i
gommen kan eftertanken faktiskt ge en god eftersmak!” brukar jag
svara på deras omvändelse.
Andra
negativa reaktioner har haft miljön som täckmantel. Exempelvis har
flera personer tvivlat på att en bro överhuvudtaget behövs, vad
ger den staden för samhällsnytta och vilka problem löser den? Och
de klassiska tvivlen: att den är miljöfarligare än en tunnel och
att den bara kommer att öka biltrafiken i innerstaden. Det
sistnämnda är något som vissa partier använt i sina politiska
kampanjer utan att precisera lösningen. Mina svar har då varit:
”-Ja,
Östlig förbindelse behövs för att knyta ringleden, som den ser ut
i dagsläget är systemet världens längsta återvändsgränd. Ska
man bygga sista pusselbiten i systemet så är det på tiden att
inkludera kollektivtrafiken. Om man nu ska gå efter utopin att
minska biltrafiken så måste det ges alternativ eftersom folk måste
kunna förflytta sig. Ska man ge biltrafiken chans till en ringled så
skall kollektivtrafiken också få denna möjlighet! Det är också
dags att räkna elcykeln som framtidens mest spännande
transportmedel då dess utveckling är bara i sin linda. Till sist
måste man inse attraktionskraften i vackra hängbroar och vad den i
sig själv kan ge staden för turistinkomster samt profilering i
världsliga idrottsevenemang såsom Marathon och diverse cykellopp.
Det
är därför vi kallar den för; en Östlig förbindelse för alla!”
Miljöaspekten
är ganska intressant ur flera synvinklar. Att fler kommer ta
elcykeln i framtiden är ganska givet och här har vi en stor fördel
gentemot en bullrig och kall tunnel. Betänk er nu att om bron blir
verklighet, att man beslutar sig för att bygga den idag, då kommer
den att stå färdig om tidigast 10 år. Hur ser debatten om
förarlösa bilar ut då? Hur långt har vi kommit i ämnet och hur
ser en tunnellösning ut i det fall då fler i fordonet kan njuta av
en vidunderlig utsikt över Saltsjön jämfört med utsikten av en 9
kilometer lång och mörk tunnel?
Om
man bara ser till problemen i lösningar och samhällsnyttan av idag
så kommer man ingen vart med en samhällsutveckling. Tänk om
beslutsfattarna av stambanorna för hundra år sedan hade haft den
tanken, hur hade Sverige sett ut idag? Knappast något rikt
industriland!
Man
måste tänka på möjligheterna, att våga är att se framåt!
Oscar Freyre
2018-10-31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar